lindebladmadde

vill inte tro att det är sant. fuck this jävla liv, jag hade hoppats på dig och mig.

jag har kämpat i flera jävlar månader och nu fick jag reda på en sak som sänkte mig på botten.

vill inget mer. låt mig va. aldrigaldrig du och jag. jag gav upp en fucking vänskap för din jävla skull!

jag & hon hade känt varandra i 4 år och dig hade jag känt knappt 1 år, fuck this jävla shit.

kan inte fatta.. jag vill inte förstå, vet inte vem jag ska vända mig till nu. för det här kommer jag inte klara av.

var du tvungen att göra såhär? hade fortfarande hoppet kvar om ett ''dig&mig'' nån gång. men fuck no

vet inte ens varför jag skriver detta, men vill få ur mig all ilska. sitter och gråter, och jag vill bort HÄRIFRÅN

långt åt helvete, så jag slipper se dig. hur du ler, hur du skrattar, när jag möter dig och jag vill bara sjunka ner.

men ändå gav du mig en blick som sa '' det är du och jag '' jag kände det på mig. 

när jag möter dig kollar jag bort och bara skrattar, för jag vill inte att du ska se hur krossad jag är inom mig.

om jag ska va ärlig vet jag inte om vad jag ska göra nu. är krossad, mer än krossad. kanske borde byta skola?

ingen kommer att ta din plats. Du kommer alltid finnas inom mig. även fast det slutade såhär