lindebladmadde

vill inte tro att det är sant. fuck this jävla liv, jag hade hoppats på dig och mig.

jag har kämpat i flera jävlar månader och nu fick jag reda på en sak som sänkte mig på botten.

vill inget mer. låt mig va. aldrigaldrig du och jag. jag gav upp en fucking vänskap för din jävla skull!

jag & hon hade känt varandra i 4 år och dig hade jag känt knappt 1 år, fuck this jävla shit.

kan inte fatta.. jag vill inte förstå, vet inte vem jag ska vända mig till nu. för det här kommer jag inte klara av.

var du tvungen att göra såhär? hade fortfarande hoppet kvar om ett ''dig&mig'' nån gång. men fuck no

vet inte ens varför jag skriver detta, men vill få ur mig all ilska. sitter och gråter, och jag vill bort HÄRIFRÅN

långt åt helvete, så jag slipper se dig. hur du ler, hur du skrattar, när jag möter dig och jag vill bara sjunka ner.

men ändå gav du mig en blick som sa '' det är du och jag '' jag kände det på mig. 

när jag möter dig kollar jag bort och bara skrattar, för jag vill inte att du ska se hur krossad jag är inom mig.

om jag ska va ärlig vet jag inte om vad jag ska göra nu. är krossad, mer än krossad. kanske borde byta skola?

ingen kommer att ta din plats. Du kommer alltid finnas inom mig. även fast det slutade såhär

...Mår så bra, som jag sa i andra inlägget. Men så fort jag lyssnar på någon låt så kommer minnen upp och man vill bara sjunka igenom allt. Har bara lust och skriva av allt på bloggen så ni behöver inte läsa om ni inte villl.

Gällande förhållande osv. när jag var runt 13-14 visste jag inte vad kärlek var, jag var aldrig någon som blev kär, inte ens någon som höll på med någon. sket i kärleken, jag hade mina vänner och just då behövde jag ingen kille. Förra sommaren fick jag min riktiga kärlek Emil. trodde jag aldrig skulle bli så kär som jag var i han.

det höll inte alls länge. men jag visste att jag älskade han, riktigt mycket också. efter det tog slut, mådde jag dåligt ett långt tag. men jag försökte leva vidare och efter några månader lyckades jag. efter det så föll jag nästan för varenda kille. kändes som jag knappt kunde vara vän med någon kille utan att få känslor. haha

men jag kämpade på och jag lovade mig själv att aldrig hitta någon innan jag var beredd. men som vanligt fick jag killar efter killar efter killar. och livet blev bara ännu dåligare. 

Ni vet att jag var nyss tillsammans med anton, och ja. det höll inte länge & tro att jag är player eller vafan ni tycker, men det funkade inte. det kändes bara som att jag behövde någon och han var just den enda som fanns där. Klart jag älskade han, det gjorde jag. vid första ögonkastet, men jag kämpade hårt för att få han. för det var en annan tjej som var ivägen, så jag gjorde av alla mina krafter på att få han! och nu efter ångrar jag allt, för igår skaffade han en ny brud efter bara några dagar jag gjorde slut :) kallade mig bitch och vet inte vad.

har lovat mig en sak, att aldrig falla eller skaffa mig ett förhållande innan jag riktigt känner mig säker. Take care

 

 

..Nu sätter jag stopp för allt, jag ska sluta röka och umgås med dom som jag verkligen trivs med..

vet inte hur många vänner jag har förlorat pga all skit jag har börjat med, mår riktigt dåligt över det.

folk jag har känt sen mellanstadiet och som jag hållt ihop med pratar knappt med mig. det gör så jävla ont.

föll för en kille, riktigt jävla hårt. och han dissade mig pga av att jag rökte, och nu tänker jag efter.

varför håller jag på med massa sånt? jag blir ju inte en bättre människa eller får bättre ryckten eller nått.

det leder bara till massa skitsnack och jävligt dåliga ryckten, vill inte ens gå till skolan längre. känner inte igen mig själv. tänker stå upp för mig själv bli starkare i grupptrycket och försöka kämpa tillbaks till mig själv igen.

Vet inte vad jag ska göra, jag är förrvirrad. älskar jag dig

eller är det bara saknaden inom mig som får mig att vela ha dig? 

jag vill inte såra dig, men jag vill heller inte såra mig själv. vill inte göra fel beslut och sen ångra mig.

trött på att känna samma känsla hela jävla tiden. vill bara bort från dig i bara en sekund

men vart jag än går eller vad jag gör så ser jag dig eller så påminner det nått om dig.

tänker aldrig höra av mig till dig, du har sjunkit i mina ögon från världens finaste kille som jag kunde lita på & sa verkligen allt till.. till en jävla idiot som bara playar och leker med andras känslor.

visst saknar jag stunderna vi kunde träffas på kvällarna och bara sitta och snacka om allt. 

du var den enda jävla killen jag kunde lita på! men nej aldrig mer säger jag, du lever ditt liv och är lycklig.

själv står jag kvar på samma plats, försöker ta mig ur världen där vi va till verkligheten

just nu tänker jag på varför jag ens slösar tid på att skriva detta? men jag vill bara skriva av mig ilskan

jag lärde aldrig känna den riktiga, bara den fejkade underbara personen! är så jävla trött på detta.

trött på allt, trött på vänner, trött på kärlek, trött på familjen.

vet inte hur många gånger jag har försökt att bara rymt för jag inte har orkat mer.

visst jag har haft många motgångar i livet o klarar alla. men detta slår fan ingenting

mår så jävla dåligt, vägrar va glad och låtsas som att allt är okej när jag inte mår bra.

jag tänker fan inte va stark. för jag vill bara bort

Orkar inte känna mig såhär längre, vill bara kunna vara glad för en stund och bara slippa allt.

kan knappt va med mina vänner ute för jag är så jävla rädd och se dig för jag vet hur dåligt jag mår då.

ingen kan hjälpa mig, ingen kan få mig att må bra igen. eller jo en och det är du

du skiter i vad jag känner och tycker, du bryr dig helt enkelt bara inte.

jag vill få ett slut på allt detta hur jävla lång tid ska det ta och glömma allt?

Vet att min bloggning har sugit, men jag orkar seriöst inte blogga längre orkar knappt vara med mina vänner eller gå till skolan. jag har så himla många tankar, ena dagen är jag skit glad och sen kan jag sitta och böla som om jag vore 2 år. men jag bara faller för fel killar som säger rätt saker till mig sen blir man dökär. det är så jävla jobbigt!!

och just nu är jag i den situationen, och jag vet fan inte hur jag ska komma ur allt. 

har så många underbara vänner som stöttar mig & jag vill säga ett stort tack till er ♥ just nu känns inte mitt liv okej, jag sitter inne på en fredag medans alla andra är ute eller är på qulturhuset & här sitter jag. 

idag när jag kom hem brast det bara ner när jag satt och snackade med mamma om allt, kunde inte hålla mig. kände gråten i halsen. jag har börjat med saker jag inte borde ha gjort, och nu är jag i 2 jävla situationer & jag vet inte hur jag kommer orka detta. men jag tänker inte ge upp, jag är en stark kämpe. har varit fittig mot många av mina vänner bara för jag känner mig såhär, jag tror nog jag inte har mått såhär dåligt på länge & jag vill verkligen säga förlåt till alla er. jag tänker börja om mitt liv på nytt & ett helt nytt kapitel.

tänker sluta va ute på kvällarna själva och sitta och tänka för mig själv för nu är det min tur och börja om.

Legat i sängen i 5 timmar, inte ätit nått. har inte ens rest på mig, känner verkligen hur ont jag har.
hur länge kommer jag ens orka kämpa?

Vänskap -  Har alltid haft lätt att lita på folk, har alltid varit den som har fått vänner jättesnabbt. kanske redan efter efter första gången jag träffar någon så litar jag på den. har alltid haft tider då jag har varit jättebra vän med en, men efter nån månad så träffas man inte längre och den fövandlas till nån man knappt känner. förra sommaren var jag bara med donna hela tiden, vi höll ihop hela tiden och jag trodde vi skulle hålla ihop länge, nu säger vi bara hej till varandra. och nu i våras umgicks jag bara med moa hon kom hit nästan varje dag i veckan även fast hon bodde i mora. sen bara slutade vi snacka, och nu hela sommarlovet har jag bara varit med tove. men hon är verkligen min andra halva som ni vet. har ju känt henne hur länge som helst, men vi har aldrig haft så mycket kontakt som vi har nu, känns as bra att ha en vän som man vet man aldrig kommer tappa kontakten med och hon har funnits när alla har skitit i mig. världens bästa är hon! 

 

Kärlek - Tycker kärleken verkligen suger, det känns bara rätt ibörjan men sen är det ett jävla helvete och glömma personen också. hade min första kärlek i vintras har nog aldrig varit så jävla kär satte mig i sitatuioner jag inte borde ha gjort. och trodde jag absolut aldrig skulle komma över honom, men nu står jag här och har faktiskt gått vidare nått jag inte trodde. det tog ungefär ett halv år för mig, men det var det faktiskt värt. sen hade jag ju kevin också, tyckte om honom som satan. men det var långt mellan oss, vi bråkade hela tiden & var olika. men ändå tyckte jag om honom grymt mycket, första natten utan att inte prata med honom i telefon, men är faktiskt glad just nu. var ledsen bara för stunden och jag tycker verkligen mitt liv är toppen! life moves on ' 

 

Familj - Vet inte vad jag ska säga riktigt, har gått igenom massor i hela min barndom som jag inte borde ta upp här, men har haft det jävligt svårt. ingen pappa som har brytt sig nått, bara gjort mitt liv värre. men jag står här med världens bästa mamma och jag är faktiskt glad fast jag inte har nån såndär pappa, han är nästan okänd för mig! sen har jag min syster, finns verkligen ingen bättre. även fast vi verkligen kan hata varandra, men jag är glad att ha någon som förstår. sen har jag ju 2 bröder. några jag inte står alls nära, dom har svikit min mamma som fan. fick se henne ledsen varjedag förut, det var nog det jobbigaste. men det svider att kalla dom mina bröder eftersom dom har svikit oss, men trots allt dom har gjort så är dom mina bröder och jag kommer alltid älska dom ♥