lindebladmadde

trött på att känna samma känsla hela jävla tiden. vill bara bort från dig i bara en sekund

men vart jag än går eller vad jag gör så ser jag dig eller så påminner det nått om dig.

tänker aldrig höra av mig till dig, du har sjunkit i mina ögon från världens finaste kille som jag kunde lita på & sa verkligen allt till.. till en jävla idiot som bara playar och leker med andras känslor.

visst saknar jag stunderna vi kunde träffas på kvällarna och bara sitta och snacka om allt. 

du var den enda jävla killen jag kunde lita på! men nej aldrig mer säger jag, du lever ditt liv och är lycklig.

själv står jag kvar på samma plats, försöker ta mig ur världen där vi va till verkligheten

just nu tänker jag på varför jag ens slösar tid på att skriva detta? men jag vill bara skriva av mig ilskan

jag lärde aldrig känna den riktiga, bara den fejkade underbara personen! är så jävla trött på detta.