....
Jag tar ett djupt andetag som så många gånger innan. Men så fort jag andas
ut så rinner tårarna längs kinden. Kan inte hjälpa hur jag känner och att
allting rivs upp när alla minnen i mitt hjärta blir min dagliga luft.
Det hela blir tufft, försöker inte visa mitt jag men när jag sitter här och
skriver så känns det bra. Och det jag har kvar, ska ingen ta ifrån mig nu.
Jag vässar pennan och förklarar det som kommer ut. Den ända glädjen
som är kvar är att jag har hittat mig själv. nu vet jag vem den sprickan
är sprängd. Det sista brevet har sagt det, och slutet har sagt det.
Blir påmind nu igen tills mina tankar har lagt sig. En sista rad jag delar med
mig nu, så lyssna snabbt. Jag ger mig själv till känna, även fast det mesta
är sagt. För mina tankar är mitt tankesätt och tankar är ju aldrig rätt.
Även om jag öppnar själen slutar allt på samma sätt.
ut så rinner tårarna längs kinden. Kan inte hjälpa hur jag känner och att
allting rivs upp när alla minnen i mitt hjärta blir min dagliga luft.
Det hela blir tufft, försöker inte visa mitt jag men när jag sitter här och
skriver så känns det bra. Och det jag har kvar, ska ingen ta ifrån mig nu.
Jag vässar pennan och förklarar det som kommer ut. Den ända glädjen
som är kvar är att jag har hittat mig själv. nu vet jag vem den sprickan
är sprängd. Det sista brevet har sagt det, och slutet har sagt det.
Blir påmind nu igen tills mina tankar har lagt sig. En sista rad jag delar med
mig nu, så lyssna snabbt. Jag ger mig själv till känna, även fast det mesta
är sagt. För mina tankar är mitt tankesätt och tankar är ju aldrig rätt.
Även om jag öppnar själen slutar allt på samma sätt.
Kommentarer
Trackback
