lindebladmadde

jag kommer ihåg det som igår du var så söt men blyg 

så fort jag fick chansen kollade jag in din blick, det kändes som om tiden stanna då när vi satt där

som om jag aldrig tidigare hade vart kär. så satt du där vid min sida och jag hann tänka 

att det kändes för bra för att vara sant, du kom som en ängel gav mig en mening. och all skit försvann ur mitt liv

det kändes så rätt det är svårt att föklara i ord, ville bara att vi två skulle vara ihop.

är så trött på att bli sviken av mina '' vänner '' är så arg att jag litar på alla, fast ni bara sviker mig.
och jag trodde du aldrig skulle sjunka så lågt att såra mig, jag trodde bättre om dig.
allt vi har gjort i våra dar. och nu bara står jag här, ledsen & sårad. medans du är på andra sidan och är lycklig.
men vänskapen är borta föralltid. jag behöver bara en för att kunna överleva och det är tove.
hon som aldrig har sårat mig, skiter i alla andra. ni får leva erat liv & du tjejen på andra sidan, kom inte sen när du är sårad. för då är jag inte kvar, det är du som har valt bort vänskapen för en kille :) bye

jag saknar dig

varje gång du går ifrån mig vill jag ha dig här igen ♥ 

det var jobbigt att se dig gå ifrån mig, att du bara ville va vänner.

men jag lovar att jag ska gå vidare. ska vara glad och lycklig, precis som om jag aldrig har mött dig.

du gjorde mig till den starkaste personen, men just nu har du gjort mig till den svagaste.
men jag ska aldrig låta dig få trycka ner mig så lågt att jag inte kommer orka upp.
du vill va vänner, jag måste accpetera det. raderat ditt nummer, raderat dig på facebook

you can never be ''just friends '' with somebody you used to love
simply because a little part of you always love them

...Tänk att kärleken kan kännas så rätt, men ändå känns så jävla fel och obehaglig?

Som ni vet hade jag världens gulligaste pojkvän, jag var verkligen sådär nykär. vi träffades hela tiden även fast han inte bodde i avesta, vi bråkade nästan hela tiden när vi sågs. vi var nästan aldrig sams, men ändå kändes det så rätt alla mina vänner var glada att jag hade någon jag var lycklig med, dagarna gick. jag blev bara mer o mer osäker. sen hände en sak genom familjen då allt brast, jag orkade inte med ett förhållande. jag skulle iväg några dagar efter till norrland och då ville jag va singel. det tog slut och det var en väldigt speciell kille som fanns där fast jag hade sårat han 1000 gånger innan. men ändå var han där som en riktig hjälte, hjälpte mig genom allt och fick mig känna så älskad. jag var osäker om jag hade känslor för han, sen hade jag täckning i norrland när vi skulle till stan. vi skrev hela tiden, fick jämt sms från han att han saknade mig. mina känslor bara ändrades, det bara pirrade när jag skrev med han. sen när jag kom hem skullle han bort, jag ville inte att han skulle bort till göteborg. det var så jävla långt ifrån, jag va ute med mina vänner hade kul. men hade alltid han i tankarna, ville prata med han. men ändå blev jag ledsen fast samtidigt blev jag glad. var så osäker på allt och sa att jag inte hade känslor kvar, hur jävla dum i huvudet får man va? men jag tänkte mig inte för. och nu har jag sårat honom och jag vet inte vad jag ska gö. vill säga förlåt, men han vill inte lyssna. vill träffa han, men han vill inte träffa mig. jag vägrar att se han med någon annan, det skulle krossa mig totalt. men jag är en kämpe, och jag ger inte upp ♥

 

orkar inte blogga justnu, har haft världens jobbigaste natt.. tårarna slutar aldrig rinna.
åker som sagt till norrland 2-3 inatt. fan va skönt det ska bli, ska försöka va borta så länge som jag kan.
vill inte tillbaka hit. kommer inte att ha data eller mobil där borta, så blir tyvärr ingen bloggning.
kanske bloggar nå snabbt påvägen dit, men annars får ni ha det grymt! puss

du är bäst, glöm aldrig det. tack för att du finns♥♥